Vanliga frågor och svar om barn- och ungdomsidrott

Handlar idrott verkligen bara om att bli så bra som möjligt?
Självklart är det inte så, alla har olika drivkrafter och den ena är inte bättre eller sämre än den andra. Idrottsrörelsens mål är att fler ska idrotta hela livet oavsett ambitionsnivå. Däremot finns det risk att specialisering och resultatfokus påverkar nästan alla barn och unga som idrottar i förening. Både de som väljs ut och väljs bort förlorar på en sådan utveckling. Fler får en negativ upplevelse och slutar.

Får vi selektera eller toppa lag?
Idrott för barn ska vara lekfull, allsidig och bygga på barnens egna behov och förutsättningar samt ta hänsyn till variationer i utvecklingen. Det innebär mer konkret att idrott för barn bör inte vara resultatinriktad. Allas rätt att vara med brukar här betonas vilket då står i kontrast till både selektering och toppning. Det är vad idrotten gemensamt beslutat om. Det finns dock inga tydligt tvingande regler som säger hur föreningarna måste agera, men att selektera och toppa i verksamheter för barn är högst olämpligt utifrån vad forskning har påvisat. Det rimmar illa med barnkonventionen om ett barn pga. selektering inte får möjlighet att träna/tävla lika mycket som sina jämnåriga kamrater trots att hen önskar det.

Ska föreningar som selekterar eller toppar få LOK-stöd?
Att selektera eller toppa är per definition inte ett brott mot barnkonventionen, men sättet det görs på kan vara det. Om föreningar genomför selekteringar eller toppningar som anses kränkande eller diskriminerande kan det vara skäl för uteblivet LOK-stöd.

Vad är talang?
Talang är ett begrepp som ofta förvirrar mer än vad det ger inom barn- och ungdomsidrott. Först och främst måste vi ha en förståelse för att barn och ungas utvecklingskurvor ser väldigt olika ut. Ett barn kan vara långt fram i sin biologiska utveckling samtidigt som ett annat jämnårigt barn är långt bak i sin biologiska utveckling, det är naturligt och sker överallt. Det uppstår dock ett stort problem när vi förknippar tidig fysisk mognad med ”talang”, eftersom den fysiska utvecklingen är inget som barnen i fråga kan påverka. Det finns inget samband som talar för att ett barn som är ”duktig” i sin idrott här och nu, är den som blir allra bäst i slutändan.

Måste inte idrotten ge ”talangfulla” barn och ungdomar en möjlighet att träna och tävla med lika bra barn och ungdomar om de ska kunna bli bäst i världen?
Det är oerhört angeläget att oavsett ambitionsnivå och befintlig kunskapsnivå försöka stimulera ALLA individers enskilda utveckling. Det innebär inte att man måste separera de som för tillfället är bäst, för vi har ingen aning om vilka barn och ungdomar som faktiskt i slutändan blir bäst eller som ens fortsätter att idrotta. Målsättningen bör alltid vara att få med så många som möjligt så länge som möjligt.

Ska man inte få vinna? Idrott handlar ju om att tävla och vinna.
Självklart ska man få vinna. Tävling inom idrott handlar om att lära sig att båda vinna och förlora. Här har tränaren och de andra vuxna runt barnens idrottsmiljö en viktig uppgift att inte fokusera på kortsiktiga resultat utan istället se till att det är vara kul och utvecklande med idrott. Resultaten har ofta barnen själva koll på, även fast det inte förs statistik i tabeller. Forskning har visat att ett ökat resultatfokus kan leda till en mängd negativa konsekvenser för barn och unga inom idrott, till exempel: prestationsångest i form av magont och sömnproblem, ökad stress, rädsla att misslyckas, försämrad självkänsla, minskad idrottsglädje och därmed minskad motivation som ökar risken till avhopp från idrotten.

Kan vår förening bedriva elitverksamhet för barn och ungdomar?
Begreppet ”elit” är något som ofta misstolkas inom idrotten, och framförallt i samband med barn och ungdomsidrott. Elitidrott är en slutprodukt som bedrivs i den allra högsta nivån där vuxna tävlar mot andra vuxna. Därför är det högst olämpligt att bedriva elitidrott i idrottsmiljöer för barn och ungdomar då det ökar risk för onaturlig stress, både psykiskt såsom fysiskt för de aktiva. Idrottsmiljöer för barn och ungdomar är inget annat än barn- och ungdomsidrott, där alla barn och unga utvecklas i olika takt.

Måste jag inte satsa tidigt för att bli riktigt bra?
Den som vill bli väldigt duktig måste träna väldigt mycket. Det vet vi. Dock kan en ensidig träning, särskilt från ung ålder, ha motsatt effekt. Inom idrotten glömmer vi också bort att vi kan variera hur vi tränar. Då blir det ofta roligare. Dessutom kan du få med dig många andra nyttiga erfarenheter som inte bara handlar om fysisk utveckling.

10,000-timmarsregeln då?
Många har felaktigt citerat att en idrottare behöver 10 000 timmar av träning/tävling i tio år för att lyckas, och använt psykologiprofessorn Anders Ericssons studier gjorda på schackspelare som en formel för idrottslig framgång. Det är inte möjligt att dra sådana slutsatser. Det finns idrottare som har uppnått elitstatus med en kombination av 10 000 timmar av spel, lek och träning inom fler idrotter, men med endast cirka 3000 timmar av idrottsspecifik träning. 10,000-timmarsregeln är snarare en myt än sanning.

Om en ledare missköter sitt förtroende i vår förening, vad kan vi som förening göra?
Föreningen har alltid yttersta ansvaret att ledarna i föreningen bedriver verksamheten utifrån vad föreningen står för. Om en ledare missköter sitt förtroende är det föreningen som äger rätten att bestämma vad för åtgärder som ska göras. Det är därför viktigt att föreningen är tydlig med vad ni står för, och vad ni inte står för i er verksamhet.

Hur kan RF-SISU Sörmland stötta oss vid en uppstådd situation kring vår barn- och ungdomsverksamhet, till exempel om en ledare missköter sitt förtroende?
Om det uppstår ett problem kring föreningens barn- och ungdomsverksamhet har ni möjlighet att få stöd och diskutera med den som är sakkunnig i barn och ungdomsidrottsfrågor hos RF-SISU Sörmland. Vi finns också som stöd om er förening vill arbeta med eller utbilda er i frågor som berör er barn och ungdomsverksamhet. Kontakta er förenings idrottskonsulent för mer information.