Ekonomi och vardag stoppar svenska landslagskarriärer

Ekonomiska villkor och svårigheten att kombinera elitidrott med arbete eller studier får konsekvenser även på landslagsnivå. En ny kartläggning visar att 229 svenska landslagsaktiva har avslutat sina karriärer på fyra år – samtidigt som hälften av de nu aktiva uppges ha svårt att få ekonomin att gå ihop.

Kartläggningen gäller A-landslag på seniornivå och omfattar 1 701 aktiva (54 procent män, 46 procent kvinnor) i 47 specialidrottsförbund. Underlaget bygger på svar från respektive landslagsledning. Resultaten pekar på att ekonomiska förutsättningar och svårigheten att kombinera satsningen med arbete eller studier är avgörande skäl till att många tvingas sluta.

– Plånboken får inte vara grindvakt till landslaget. Vem som representerar Sverige i internationella mästerskap ska inte avgöras av familjens resurser, säger Anna Iwarsson, ordförande Riksidrottsförbundet.

Dubbla karriärer – en bärande del av svensk elitidrott

Endast 16 procent av de landslagsaktiva kan satsa på sin idrott på heltid. För majoriteten är kombinationen med arbete och/eller studier en nödvändig del av vardagen: 40 procent arbetar, 27 procent studerar och 7 procent gör båda delarna. Möjligheten till dubbla karriärer är en grund i den svenska elitidrottsmodellen och ses ofta som en styrka.

Samtidigt visar kartläggningen att kombinationen många gånger sker på bekostnad av träning och återhämtning. Landslagsledningarna uppger att 84 procent av de aktiva arbetar och/eller studerar i en omfattning som tränger undan delar av elitsatsningen – 37 procent i viss omfattning och 47 procent i stor omfattning.

– Dubbla karriärer är en konkurrensfördel, men bara om de bärs av hållbara villkor. För många går ekvationen inte ihop – varken i kalendern eller på bankkontot, säger Liselotte Ohlson, chef elitidrott Riksidrottsförbundet.

Skilda villkor mellan idrotter påverkar möjligheten att fortsätta

Förutsättningarna för landslagsverksamhet varierar kraftigt mellan olika idrotter. Vissa landslag samlas ett fåtal gånger per år, medan andra befinner sig på tävlingar och resande fot upp till 160 dagar årligen. Samtidigt ökar kraven i form av fler kvaltävlingar, fler resor och högre kostnader.

Svensk elitidrott konkurrerar i en internationell miljö där andra länder satsar allt mer på sina elitprogram. Skillnader i intäktsbas – såsom publikintäkter, sponsring och prispengar – liksom olika ersättningssystem gör att egenfinansiering och privat stöd får olika stor betydelse beroende på idrott.

– När aktiva slutar i landslagen försvagas både eliten och återväxten. Sverige riskerar att tappa inte bara medaljchanser, utan också de förebilder som finns i föreningar och lokalsamhällen – de som visar vägen för barn och unga, för kulturen vidare och skapar delaktighet över tid, säger Anna Iwarsson.

Vägen framåt – för en mer hållbar elitidrott

När ekonomi och en ohållbar vardag tvingar aktiva att avsluta sina karriärer innebär det en förlust för individen, landslagen och Sverige. För att säkra kvalitet, hållbarhet och rimlighet vill Riksidrottsförbundet stärka resurserna till förbund och landslag, införa statliga stipendier och inkludera elitidrottare i socialförsäkringssystemen.

– Det är inte rimligt för ett välfärdsland som Sverige att de som representerar oss internationellt saknar trygghet som matchar uppdraget. Man ska inte behöva välja mellan landslagsdräkten och att kunna betala hyran – eller oroa sig för att en skada krossar hushållsekonomin, säger Anna Iwarsson.