Föreningen som bryter trender
Sporthallen i Skinnskatteberg ligger inbäddad i ett tjockt snötäcke, solen har precis kikat fram och bytt plats med månen efter ytterligare en iskall vinternatt. Men inne i omklädningsrummet i Sporthallen finns bara värme. Det är innebandymatch, det är derby. Knäppmora AIKs FK6 i Skinnskatteberg ska möta Per-Ols IBF FK6 från Fagersta.
Sidan uppdaterades: 23 januari 2024
Statistik visar att de flesta barn och ungdomar idag avslutar sitt deltagande i föreningsidrott vid 10-11 års ålder. Trots detta utgjorde pandemin en betydande utmaning, särskilt för lagidrotter. Knäppmora AIK, bestående av tjejer i åldrarna 11 och 12 år, bryter mot båda dessa trender på ett imponerande sätt.
Allt började när fyra föräldrar i Skinnskatteberg beslutade sig för att starta ett flicklag för de födda åren 2014, 2013 och 2012, strax efter pandemins slut. Vid den allra första träningen som arrangerades av Knäppmora AIK dök fyra tjejer upp. Efter bara några månader hade antalet deltagare ökat till hela 25 engagerade spelare på planen. Detta deltagarantal har fortsatt att hålla i sig och öka under lagets pågående tredje säsong tillsammans.
"De man inte kände har blivit ens bästa vänner"
Då intresset har varit så stort har laget nu delats i två med ett för flickor födda år 2014-2016 och ett för flickor födda år 2012-2013. Även ledarstaben har vuxit med tiden och idag är sex föräldrar tränare för den stora truppen.
Eftersom de är så många får spelarna turas om att spela matcher, som i dagens derby mot Per-Ols IBF. Några av de som har fått stå över dagens match har istället skapat en stor tifoskylt och agerar den viktiga rollen som hejarklack. Vi passar på att fråga dem vad de tycker är det bästa med laget och innebandy.
- Det bästa är att vi har känt varandra så länge nu och de som man inte kände innan har blivit ens bästa vänner, säger Isabell Nilsson och hennes kompis Alice fyller på:
- Innebandyn i sig är också superkul! Att springa fort, att det är tufft och att alla peppar varandra, även när det är går tufft, berättar Alice Lyckman.
Isabell Nilsson, Emmy Andersson & Alice Lyckman
Henrik Olsson, en av de ledare som var med och startade upp laget, fyller på med sitt perspektiv kring vad som är det bästa med att vara ledare för truppen:
- Engagemanget från spelarna själva. Att de tycker att det är så roligt att komma till hallen och den härliga gemenskapen som det innebär att vara tillsammans i ett lag. Att se dem utvecklas, men framför allt att de tycker att det är så kul, berättar Henrik.
Ledarstaben i Knäppmora AIK: Petra Andersson, Sami Lyckman, Mia Malmberg, Rikard Malmberg, Henrik Olsson & Anna Olsson
I en paus passar vi även på att fråga Helena Reichelt, förälder, som dagen till ära får sköta cafeterian i hallen om vad hon tycker att innebandyn ger hennes dotter:
- Idrott över lag är så bra! Det är så viktigt, speciellt i dagens samhälle där det finns så mycket annat som gör barn stillasittande, till exempel sociala medier. Jag tänker att det här öppnar upp för ett intresse för idrott och rörelse som de förhoppningsvis håller i hela livet, berättar Helena.
"Jag vill ge tillbaka tillbaka till idrotten"
Vid några träningar har laget använt sig av RF-SISUs material som affischen ”Hur är en bra idrottskompis” där en annan ledare, Mia Malmberg, varit extra drivande. Mia har själv spelat i Knäppmora AIK sedan hon var tio år och spelar idag i damlaget samtidigt som hon tränar tjejerna tillsammans med de andra fem ledarna.
När vi frågar om var hon finner all sin energi för engagemang så svarar hon snabbt:
- Att vara spelare är jättekul, men att vara ledare är minst lika roligt. När de gör som vi har tränat. Det kan vara att de vänder åt rätt håll, när man ser att de har förstått små detaljer. Då får jag rus på armarna och känner att jag vill ge tillbaka till idrotten, berättar Mia och fortsätter:
- Mest av allt hoppas jag att tjejerna i det här laget också fortsätter och sen själva blir ledare. Att vi skickar vidare idrottskärleken till nästa generation, varv på varv, avslutar hon.
Plötsligt blåser domaren i visselpipan. Matchen är slut för den här gången och idag blev resultatet oavgjort, och båda lagen firar som segrare. Tifon hissas i luften, high-fives och kramar utdelas, klubbor dunkar mot sargen och någon i publiken ropar det välkända ”Forza KAIKEN” när laget tågar in i omklädningsrummen för att fira till tonerna av föreningens sång. Några av tränarna stannar kvar och pratar vidare med oss och de är alla rörande överens om att de vill ta hjälp och stöd av RF-SISU än mer i framtiden för att utveckla de aktiva, laget och sig själva som ledare ytterligare.
Väl ute ur hallen skiner solen nu starkt när innebandyklubbor packas in i bilar och kånkas vidare längs vintriga trottoarer. Men det är inte länge klubborna och dess ägare får vila, för snart är det tisdag igen, och en ny dag där innebandyn lever och levererar vidare i Skinnskatteberg.
Sidan publicerades: 23 januari 2024