Habo Wolley – en av tre finalister i ”årets idrottsförening 2026”

”Unga ledare” blev starten för det långsiktiga arbetet

Resan till en inkluderande förening med låga ekonomiska trösklar startade för flera år sedan. Men arbetet började i en helt annan ände. För cirka tio år sedan växte föreningen snabbt i antal medlemmar och man insåg att det skulle bli problematiskt framöver om det inte fanns ledare att tillgå. Det ideella engagemanget har förvisso alltid varit starkt och föräldrar har klivit in som ledare under en lång tid. Inte minst genom Volleybompa där föreningen är duktiga att fånga upp föräldrar som deltagit med sina barn. Trots det ville man även stärka upp med volleybollkompetenta ledare och inte riskera att behöva tacka nej till nya medlemmar i framtiden.

– Vi påbörjade ett arbete inom styrelsen där vi började tänka långsiktigt på hur vi kan säkra framtiden. Vi funderade på vilka som kunde tänkas bli ledare i föreningen och kom fram till att det måste bli de som spelar volleyboll. Då startade vi projektet ”Unga ledare”.

”Unga ledare” syftar till att volleyspelande barn och ungdomar i föreningen också ges möjlighet att utvecklas som ledare. En del av hur det skulle genomföras inspirerades av Jan-Anders egna, privata erfarenheter.

– Jag kommer från en stor familj med sju syskon som tillsammans har 28 barn. Det har varit mycket folk på våra släktträffar och något som slog mig direkt var hur barnen ofta följde efter dem som låg närmst i ålder. Det är något jag har tagit med mig till idrottslivet.

Iakttagelsen blev en del av projektet ”unga ledare”, vilket innebär att man en gång i veckan är med som hjälpledare för de som är cirka tre år yngre. Det gör att de yngre barnen på ett enkelt sätt kan se sig själv i samma situation, och efterlikna ledaren.

– Det är otroligt utvecklande för både spelare och ledare. Det flätar ihop relationer, och fem år senare kanske de ska spela i samma lag och redan har en kontakt.

Projektet har skapat en trygghet bland yngre, gjort att färre barn och ungdomar slutar - och stärkt den sociala delen i föreningen.

– Idag är vi lika mycket ett socialt projekt som en idrottsförening. Man ska inte vilja vara utan det sociala, för det är lustfyllt och det är roligt. Vi försöker vara ett team i alla funktioner där man är fler än vad som behövs, fortsätter Jan-Anders.

Fond ger fler möjlighet att delta

Med ledare på plats har man kunnat välkomna alla till föreningen med öppna armar. Men man insåg också att alla som sökte sig till föreningen inte har samma ekonomiska förutsättningar. Det ideella engagemanget har förvisso lett till att föreningen har låga avgifter, men för att kunna välkomna alla startades även Habo Wolley-fonden.

– Runt 2016–2018 märkte vi att det kom många barn från familjer som hade det tufft ekonomiskt. Idén om en fond kom upp, och vi frågade tänkbara sponsorer om de ville vara med och bidra, och det ville dem. Det fanns en vilja för den här typen av social sponsring.

Kort därefter startades Habo Wolley-fonden, med syfte att alla ska ha möjlighet att vara med, oavsett ekonomisk bakgrund. Fonden ger medlemmar möjlighet att följa med på turneringar, och stöttar dessutom med träningsmaterial, som skor och kläder.

Deltagande utifrån egna förutsättningar

Parallellt med ledarsatsningen och fonden har man även byggt upp en kultur i föreningen där man alltid är välkommen att bidra och hjälpa till, men utifrån de förutsättningar man har.

– Vi har lyckats med att skapa en kultur i föreningen där det är självklart att man är med och bidrar utifrån den livssituation man är i, och de möjligheter man har. Är du ensamstående till tre barn då kanske det inte finns så mycket tid. Alla är välkomna ändå, avlutar Jan-Anders.

Habo Wolleys hårda arbete har belönat dem med en nominering till ”årets idrottsförening”.